en-weekend-pa-island

I mitten av juni skulle jag äntligen få komma till Island, det hade jag drömt om länge. Ett helt år faktiskt. Mia och Gösta följde med oss på denna underbara weekend där vi fick se ett land med varierande natur...



Mia skiner lika mycket som busken lyser gul. Vi är framme vid vårt Guesthouse. Men ack så kort den glädjen blev. Vi fanns inte inbokade!!! Ha, ha, ha - det var ju fredag den 13:e. Det löste sig dock. Värdinnan på stället var så gästvänlig - som alla andra - och vi fick bo kvar över natten. Sen ordnade hon ett hotell åt oss för följande nätter...




På lördagen hyr vi en bil och beger oss ut på vift - vi ska åka längs "The Golden Triangle". Här en vacker bild från bilen, de blå lupinerna växte som stora fält, överallt.



Här har vi åkt fel. Ja, se karlar! Hade jag och Mia fått sköta det hela så hade vi varit framme för länge sen. Vi satt tysta i baksätet och himlade med ögonen. Se bara på de fumliga gubbarna som inte har vett att läsa kartan ordentligt.



Jag vet! Jag vet! Vi åker till höger, eller kanske vänster - eller...



Vi stannar till vid vägkanten för att dricka lite härligt, kallt vatten i den strömmande lilla ån... Lena skulle fotografera några söta får intill vägkanten, men de försvann som en avlöning när Mia kom farandes ut ur bilen, bräkandes på svenska.



Ytterligare en bit på väg, det ser nästan ut som Grand Canyon (lite i alla fall). Så här öde bodde familjer så sent som 1930 - i en liten grotta - och med hundratals får att sköta.



Vi fortsätter vår färd. Nu har vi hamnat vid ytterligare en sevärdhet. Här är det de amerikanska och europeiska kontinentalplattorna som åkt isär. Men det var ju ett tag sedan förstås...



Nu har vi kommit fram till området med geysrar. Spännande va? Detta är en liten puttrande grop...



... men den här är betydligt större. Just denna sprutar var 8-10 minut och den kan bli upp till 80-120 meter hög. Alla stod som fån - beredda att trycka av kameran... och rätt som det var...



Whow, va häftigt! Måste se en gång till, och en gång till och ...



Vi måste vidare, vi ska ju upp till Gullfoss för att se vattenfall också.



På vägen dit fotograferar jag en glaciär genom bilfönstret.



Åhh, va vackert. Ser ni den utskjutande klippan till vänster på bilden. Dit gick jag och Mia. Gubbarna "vågade" inte. Man fick sköna små stänk på sig. Det var lummigt och fint, inte konstigt med tanke på fuktigheten.



Å så föll det rakt ner. Jag fick aldrig kläm på fallhöjden.



Dags för lite cappuchino. I bakgrunden glaciären igen.



Vi reser vidare. Nu har vi stannat till för att se på en gammal vattenfylld krater. Undrar hur länge sedan utbrottet skedde? Kolla bakgrunden, nästan som Ayers Rock i Australien.



Hua, tänk att hamna där nere. Det är nu bara en sevärdhet kvar på vår dagstur, den Blå Lagunen.



Det är en rejäl bit kvar och vi måste också hinna se den stranden där all sand är svart. Alldeles intill fann vi en märklig skylt. Varning? Smitta? För vad? Tur att vi har en isländsk väninna som ska hjälpa till med övrrsättningen.



Ja, sannerligen. Stranden var helt svart.



Heeeeela vägen.



Vi är nu framme vi Blå Lagunen. Vilket månlandskap man befinner sig i. bara svarta stenar så långt ögat kan nå. Och mitt bland alla dessa så finner man...



... detta. En alldeles ljusblå sjö. Det ser ut som silverte, fast blått då. Och nästan lika varmt.



Man kunde också promenera runt sjön, över små broar. Är det inte romantiskt så säg.



Men det bästa var väl ändå att hoppa i plurret. Cirka 40 grader så där. Här och där lite varmare. Och på botten kändes det lite konstigt, sandigt. Vi fiskade upp lite sand med tårna - och det var alldeles svart !!!



Här och där kom det upp rökpuffar. Det fann sockså någon slags "smet" man kunde kladda in sig med. det var det många som gjorde. Man skulle bli en helt ny människa med alla dessa mineraler.



Det fanns också en bar i lagunen. Och kolla in snubben som kopplar av med en tidning. Nu var dagens strapatser över. Vi hade kört åtskilliga mil - från morgon till kväll - men vad mycket vi hade fått se. I morgon väntade nya äventyr - för vissa!



Mia hade gett sig den på att få se valar. Vem skulle inte vilja det. Men jag bangade ur, mest för att jag hörde talas om sjögång och spypåsar. Mia och Gösta tog tjuren vid hornen och begav sig iväg på val-safari. Jag och Tonny vandrade runt lite i staden så länge. Gissa vad vi hittade?



En dansk restaurang där man kunde beställa smörrebröd. Det här är min räkpyramid, smaskens...



Tonny tog rostbiff med remouladsås han. Inte dumt det heller. Sen skulle vi ner till hamnen för att se om valfångarna återvänt. Hade de fått se något?



De hade inte kommit i hamn än, så jag och Tonny petade i oss en jättebulle. Vad sägs om den va? Me chockela.



En riktigt värmare blev det för Mia. Hon skulle minsann se alla valar först av alla, så hon satte sig i fören och blev översköljd av en våg. Genomsur förstås. En massa spyende människor omkring sig. Inga valar (dock några delfiner). Inte så lyckat kanske. Men denna jordgubbs-Marguerita värmde henne och till det en stor tallrik



Nachos.



Själv åt jag fyllda potatisskal (!).



Vad är nu detta? För att göra en långa historia kort. Vi stod i en timme på Islands flygplats för att checka in. Ingen personal kom... Se inhandlade vi "Svarta Döden", Gin och Rosa Champagne på i Tax-freen. Den alkoholen snodde de i Oslo (där vi mellanlandade) bara för att vi inte fått våra påsar förseglade på Island. Inte heller kunde vi gå ut för att röka, för det fick man inte på Gardemoen. Därför står det nu fyra små söta flaskor på bordet under den sista etappen av vår underbara weekend. Jag rekommenderar verkligen en tur till ön.